Företagsfriskvård

Företagsfriskvård

 

Tolkning och sammanställning av Skatteverket vad gäller personalvård i form av bl.a. friskvård och kroppsterapier för anställda. Sammanställningen är gjord för Kroppsterapeuternas Yrkesförbund.

 

Personalvård

 

De s.k. personalvårdsförmånerna syftar bl.a. till att skapa trivsel på arbetsplatsen. Det mest utmärkande för personalvårdsförmånerna är att de inte anses utgöra ersättning för utfört arbete. Förmånerna är därför – dock under vissa särskilda förutsättningar – skattefria för de anställda. Arbetsgivaren får avdrag för utgifterna för lämnade personalvårdsförmåner.

 

Exempel på friskvård är tai chi, gi-gong, kostrådgivning, information om stresshantering, rökavvänjning och s.k. kontorsmassage. Numera ingår alltså s.k. kontorsmassage i det skattefria området. Någon närmare definition av innebörden av begreppet har dock inte lämnats. Man kan av ordalydelsen tro att massagen måste tillhandahållas på arbetsplatsen men det spelar inte någon roll var massagen i fråga ges.

 

Skatteverket uppfattar begreppet kontorsmassage som traditionell massage som skall motverka ömhet och stelhet i axlar, nacke och rygg till följd av ensidigt arbete. Förutom vanlig kroppsmassage så kan inom begreppet annan friskvård även nämnas zonterapi, kinesiologi och akupressur m.m.

 

Vad är mindre värde?

 

I prop. 2002/03:123 sid 15 har angetts följande när det gäller begreppet mindre värde: ”Inte heller bör en uttrycklig beloppsgräns införas. Som tidigare framfört sker fortlöpande förändringar i synen på vilket slag av motion och annan friskvård som är effektiv för god hälsa i vid bemärkelse. Denna fortlöpande förändring kan knappast fångas på ett för utvecklingen bättre sätt i lagstiftningen än som redan gjorts.”

 

Varken lagtext eller förarbeten ger således vägledning när det gäller bedömningen av vad som avses med förmån av mindre värde. Av uttalandet i förarbetena framgår att det är rättstillämpningen som avgör vad som avses med begreppet mindre värde.

 

 

Förutsättningar för skattefrihet

 

Det finns vissa krav för att en personalvårdsförmån skall vara skattefri. Av lagtexten framgår att det skall vara fråga om förmåner av mindre värde som inte är direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder som arbetsgivaren lämnar för att skapa trivsel i arbetet.

 

För att de anställda inte skall beskattas för personalvårdsförmåner krävs följande:

 

–Förmånen får inte utgöra ersättning för utfört arbete

–Förmånen får inte kunna bytas mot kontanter (ej bruttolöneavdrag)

–Förmånen måste rikta sig till hela personalen

–Förmånen måste utgöra enklare åtgärder av mindre värde

 

Fri motion och annan friskvård är exempel på personalvårdsförmånerna. De allmänna förutsättningarna för skattefrihet för sådana förmåner måste därför vara uppfyllda.

 

En av förutsättningarna för skattefrihet är att motion och friskvård riktas till hela personalen på arbetsplatsen. Det betyder dock inte att alla måste utnyttja förmånerna. Bestämmelsen innebär endast att samtliga anställda ska ha samma möjlighet att få de erbjudna förmånerna.

 

Med uttrycket ”hela personalen” menas alla anställda som är i aktiv tjänst oavsett anställningsvillkor. Det innebär att även vikarier och tillfälligt anställda ska erbjudas den fria motionen och/eller friskvården.

 

En annan förutsättning för att motion och friskvård ska vara skattefri är att aktiviteterna är av enklare slag och mindre värde.

 

Vad räknas då som aktiviteter av enklare slag?

 

I lagtexten används uttrycket motion och annan friskvård som exempel på skattefria personalvårdsförmåner. Vad motion innebär står nog klart för de allra flesta och den skattefria motionen av enklare slag exemplifieras i Skatteverkets meddelande (SKV M 2004:28). Vad som menas med begreppet friskvård är däremot mer oklart.

 

 

Det finns alltså ingen direkt uttalad beloppsgräns. I stället tittar man på marknadsvärdet för enklare motions- och friskvårdsaktiviteter. Marknadsvärdet kan variera mellan olika orter. I Stockholm ligger marknadsvärdet på ca 6 000 kr/år.

 

Man ska alltså i första hand bedöma om aktiviteten ifråga är av enklare slag. Ju exklusivare åtgärden är, desto större är risken att den blir skattepliktig. Vid bedömningen av om förmånen är av mindre värde skall man titta på aktiviteten även om subventionerna endast uppgår till ett mindre belopp.

 

Att en arbetsgivare har bekostat motion för sina anställda torde inte hindra honom ifrån att även tillhandahålla skattefri friskvård. Reglerna för friskvård torde kunna bedömas självständigt, dvs. vid sidan om den fria motionen.